Ja, här är jag...

...i mitt lilla sjukhusrum... Efter ett par jobbiga dagar då jag fick börja i ett tillfälligt rum och där det blev en massa strul innan jag väl fick flytta och kunde börja göra mig hemmastadd, så känns det väldigt mycket bättre att nu vara på plats här i mitt eget lilla krypin. Det är ju helt galet att tänka att jag förmodligen ska vara här i 5 veckor. Det är nog bäst att ta en dag i taget och inte tänka så mycket på hur lång tid det handlar om. Familjen hälsade på igår och de kommer nog förbi en sväng imorgon igen och det blir skönt att kramas lite.

Idag har jag papperspysslat en hel del och det får onekligen tiden att gå snabbare! Jag har även ett par olika små virkningar på gång och så har jag äntligen kommit mig för att börja läsa Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, så nog har jag sysselsättning... :)

So, here I am at the hospital, in my own little room where I'll probably spend most of my time during the coming 5 weeks or so... :) Things didn't start the way I was hoping, because unfortunately the place was crowded when I arrived. They made some promises that they later on had to break and I didn't get a proper room until yesterday evening, which was very frustrating. But now I am here and I'm doing my best to feel 'at home'. I've been doing some scrapping today and I also started reading a good book and I have a couple of small crocheting projects going too... In other words, I should be ok. :)