Oj vad tiden går! Vi fokuserar mest på det viktigaste här... mat, sömn och överlevnad. :) Efter att ha varit galet trött så känner jag mig tack och lov otroligt mycket bättre idag!
Tuva har inte stört vår sömn så mycket för att hon tycker att det är dags att vara vaken på nätterna, utan utöver att vi förstås behövt vara vakna för att amma, sondmata och byta blöjor så har det snarare handlat om att hon plötsligt bestämt sig för att hon inte vill sova själv. På dagtid ligger hon så lungt för sig själv och sover sött, men när det blivit natt så har jag ammat och ammat och ammat henne och när hon sedan somnat i mina armar så har jag inte fått lägga ifrån mig henne. Johan har burit lite, men det har inte varit så poppis, utan hon har hamnat vid bröstet hos mig igen istället och så har det börjat om - hon somnar, jag försöker lägga ned henne i hennes säng och då vaknar hon... 1-2 timmars sömn har varvats med 1-2 timmars vaka natten igenom och igår kände jag mig verkligen som ett vrak när morgonen kom. Jag har försökt sova lite på dagarna ibland, men tiden går så fort att jag inte riktigt hinner med!
Både Alva och Linus började ganska tidigt att sova i vår säng och när jag nu satt där med Tuva mitt i natten, så galet trött att det gjorde ont i hela kroppen och med huvudet fallandes för att jag somnade till gång på gång... så mindes jag plötsligt varför det blev så. Jag vet inte om det finns mammor som pallar att sitta vakna med en bebis vid bröstet ett par timmar åt gången, mitt i natten, natt efter natt, eller om de mammor som klarar av nattamning bättre helt enkelt har bebisar som nöjer sig med 10 minuter här och där?
Hur som helst - natten till idag så sov Tuva i vår säng stora delar av natten och det gjorde en enorm skillnad! Vi sondade henne en gång vid 2-tiden och då satt jag upp och ammade och så sov hon faktiskt i sin säng ett par timmar efter det, men både före och efter så sov hon brevid mig. Jag vet inte varför jag kände mig så nervös inför att samsova just den här gången, men efter att ha läst en massa om det både här och där på internet, så kom jag fram till att om man låter bli cigaretter, droger och alkohol, tjocka täcken och onödiga kuddar etc... så har man i alla fall gjort allt man kan för att eliminera riskerna. Jag frågade också om det idag när vi fick hembesök från sjukhuset och de har inga speciella rekommendationer för eller emot samsovande. Jag tror att det kommer att bli bra. Det är i alla fall skönt att få känna sig lite mer som en människa idag och jag känner mig inte lika stressad inför den kommande natten som jag annars gjort de senaste dagarna.
Vi har haft två hembesök från sjukhuset än så länge och i onsdags gick vi från att sonda 40 ml, 6 gånger per dygn till att sonda 30 ml, 5 gånger per dygn. Eftersom hon ändå klarat av att gå upp i vikt, från 2690 g i onsdags till 2800 g idag, så ska vi nu prova att gå ned till att sonda 30 ml, 3 gånger per dygn. Det är jätteskönt att inte behöva trassla med sondningen (och pumpandet!) lika ofta och även om jag nu klagat lite över att amma timmar i sträck på nätterna, så tycker jag inte att det är något stort problem att amma henne oftare på dagtid. Det är ju precis det vi vill - att amningen ska komma igång -och sen hittar vi förhoppningsvis någon rytm som funkar för oss båda så småningom.
