Det var förra lördagen som det var sju år sedan vi fick vår Hugo. Fick och förlorade, på en och samma gång. Det känns overkligt och avlägset och känslorna har också hållt sig lite på avstånd, ända fram till farmors begravning igår när det blev lite mycket av allt.
Jag är så tacksam över min fina familj.
The very short English version: I've had a very busy period. May will always be a special month. During the last 9 days, I've celebrated Tuva's first birthday, experienced the day when Hugo was supposed to turn 7, celebrated Alva who turned 6 and attended my grandmother's funeral. It's been some strange days... I am so grateful to have my family.
4 kommentarer:
Kram!
Ja, jag förstår dig. Jag tittar på mina stoooora (små...) flickor ibland och tänker: herregud, vad vore livet utan barn. Det kommer alltid först, är alltid viktigast:-)
Kram på dig.
Många kramar!
vad fint skrivet! Har tittat runt i din läckra blogg ett tag. Kula tts e vad du pysslar med.
Skicka en kommentar